Avslutning med tjejerna och Ko Samui

Min vy från Bungalow

Den 19 mars hade vi avslutningscermonin för Women Internship Programme, dvs. avslutning för mina underbara elever. Det var en väldigt känsloladdad dag, då jag både kände enorm glädje och stolthet över tjejerna, men samtidigt en väldigt sorglig dag då jag senare på kvällen skulle lämna Mae Sot. Det var en fin cermoni, flera av dem stora Burmesiska ledarna var där och gav hederstal till tjejerna. Själv försökte jag hålla ett kort tal, men hur mycket som kunde höras mellan mitt bölande är jag osäker på. På kvällen begav vi oss ut på restaurang för att fira och ta farväl.

Klockan nio samma kväll satte sig jag och Petrol på bussen till Bangkok, för att sedan hoppa på flyget till Ko Samui. Resan gick faktiskt bättre än förväntat, hon gav endast ifrån sig några enstaka misserabla mjaaauu. Väl framme på ön så har jag nu flyttat in i en liten bungalow, mina dagar skall spenderas för att skriva klart uppsatsen, men med dem vita stränderna så nära måste man ju faktiskt ta sig några dopp om dagen :-) så arbetsklimatet för mitt skrivande kunde ju varit sämre :-).

Mae La Camp

Påväg till Mae La Camp

Igår åkte vi till Mae La flyktingläger, det ligger 5 mil från Mae Sot. Resan skulle ha startat 6:30 men då vår bil bar tvungen att användas för någon KNU nödsituation, så vid 11 tiden äntligen hoppade vi på flaket på bilarna och åkte iväg.
När vi väl hade kommit fram så fick vi nyheten att vi västerlänningar inte kunde röra oss inne i lägret, så vi fick helt enkelt sitta i husarrest i 5 timmar medan tjejerna gick omkring i lägret. Smugglade med en av tjejerna min kamera, men dem blev stoppade av Thai polisen och dem raderade alla bilderna från lägret, då det fanns foton på mig på kameran så frågade dem vart jag var, men smarta som mina elever är sa dem att jag var i Mae Sot. Anledningen till thai polisens rädsla för västerlänningar är att dem är rädda att vi ska se hur dåligt dem behandlar burmeserna i lägret. Nu bor det ca 50 000 burmeser i lägret, men det är byggt för 35 000, så lägret är väldigt överbefolkat. Människorna där bor väldigt trångt, få knapphändig mat och väldigt smutsigt. Även om jag knappt fick se något av lägret så var det definitivt en intressant upplevelse!

Den sämsta bloggaren

Jo ni få nära och kära som kollar in min blogg lite då och då - sorry, jag är en värdelös bloggare nu var det en månad sedan jag skrev något sist.

Här i Mae Sot börjar jag nu känna mig sorgsen, snart är det dags att ta avsked av alla underbara människor jag har träffat här. En väldigt märklig känsla att min resa närmar sig slutet, under hela vistelsen här har det känts som det är lång tid kvar innan man ska hem igen, och nu så är tiden snart inne. Idag är det min sista måndag som jag undervisar. Mitt liv här har blivit till vardag och att inte vakna upp på min matta, ta en bucket shower och klä på sig thai byxor och bege mig till kontoret känns väldigt märkligt och sorgligt. Hatar avsked och jag fasar för för dagen då jag måste ta farväl av mina underbara elever. Men vi har redan gjort en deal, vi har lovat att inte säga hej då, utan "vi ses". För även om jag inte vet när så är jag säker på att komma hit igen.

Nästa onsdag ska jag och kissen sätta oss på bussen till Bangkok och sen flyger vi till Ko Samui för att ha två veckors beach semester (skriva klart uppsatsen) och sedan tillbax till Bangkok för en vecka och sedan blir det flyget hem... Som sagt känns det sorgligt att lämna Mae Sot men ser i fram emot att komma till stranden och för första gången på ett år verklig njuta av solen.

ormbett, visa run och en jäkla massa mat

Hur lycklig blev man inte när man hittade semlor i Laos

Varit en hektisk vecka, förra söndagen bagav jag och Frida av oss till Chiang Mai. Kvällen innan vi skulle åka och jag skulle hämta min lilla kisse som var ute och sprang i buskarna blev jag biten av en orm jävel. Eftersom man befinner sig där man är, har man ju ingen aning om ormen är giftig eller ej, så det var bara att åka iväg till sjukhuset. Efter en vag beskrivning från mig av ormen beslutades det att den nog inte var giftig :-) Spruta och medicin och sen blev man hemskickad. Men eftersom jag sitter här idag så överlevde jag uppenbarligen!

Morgonen efter åkte vi i alla fall till Chiang Mai, den egentliga anledningen var att hämta mitt nya pass men efter att det var avklarat spenderades den mesta tiden åt shopping, bar rundor och ett besök hos frisören.

På tisdag kväll satte vi oss på bussen för att ta oss till Lao för ett nytt visa. 16 timmar senare var vi framme i Vietiene, Laos huvudstad. Var ju där tidigare i år, så det var ett kärt återbesök. Att det är en huvudstad märks verkligen inte, väldigt liten och lugn stad. Men framförallt finns det en hel uppsjö av västerlänska restauranger. Så dagarna i Laos bestod väldigt mycket av mat och deras fantastiskt goda öl.

Efter en 27 timmars bussresa anlände vi tillbaka i Mae Sot - alltid lika skönt att komma hem!

Carro i sin nya frilla blickar ut över Chiang Mai

Frida och jag på en fantastisk Italiensk restaurang i Laos

Fan va livet känns bra

Då var det en ny underbar tisdagsborgon här i Mae Sot, just nu känns allt så jäkla bra här nere, undervisningen är super rolig då jag nu två timmar om dagen undervisar i jämställdhet/ sex och relationer. I fredags hade vi kondom träning, med 12 inhandlade bananer och en kasse med kondomer var det bara att sätta igång att trä på. Dåvi ganska "naturligt" kom in på sex tillbringades resten av lektionen till att tjejerna fick ställa frågor och jag försökte svara utan att se alltför generad ut. För en tjej att ha sex innan man gifter sig är ett stort tabu, så information om sex är väldigt begränsad. Tjejerna är helt underbara, ställer så öppna och raka frågor och man kan se deras nyfikenhet i ögonen.

Idag ska vi se på filmen "Boys don´t cry", en sann berättelse om en tjej som är transgender. Ska bli väldigt spännande att se deras reaktioner och deras åsikter om filmen. Lite radikal kanske, men jag är inte mycket för att springa kring het gröt - bättre att ta det öppet och klart från början.

Uppsatsskrivandet går framåt, gjort min första intervju så nu rullar det på riktigt bra. Med lite flit så kommer jag nog (kors i taket) bli klar med uppsatsen innan det är dags för hemfärd.

Livet är helt enkelt jäkligt bra just nu!

Min lilla älskling som defintift lyser upp mina dagar här

En degig helg

Denna helgen har inte mycket vettigt blivit gjort - under fredagskvällen slank en hel del Pinacolada ner och under lördagen fick jag betala priset. Frida och jag upptäckte en video affär där dem faktiskt hyr ut filmer som inte är dubbade till Thai, så med fem filmer i väskan, chips, cola och choklad kröp vi in i mitt rum och degade hela dagen och kvällen framför filmerna. Kvällen toppades med en hamburgare på vår kära "Canadian Daves" för att sedan åka hem till mig och titta på ytterligare en film. Söndagsmorgonen började med en härlig frukost även den hos "canadian Dave", vilken serverar fantastiskt goda bagels. Pricet jag får betala nu efter denna frossans helg är en fantastiskt öm mage. Allt fett och bröd satte magen i chock då den under 8 månader i stort sett endast fått ris.

Idag när jag vaknade så insåg jag att det nu är ganska exakt tre månader kvar tills jag kommer hem till Sverige igen. Tidigare har jag haft lite hemlängtan men nu när det känns nära så börjar tankarna redan vandra om vart nästa resemål kan bli :-) Varför ska man vara i Sverige när hela världen ligger framför än!

Nyår!

Så va det nya året framme, måste säga att det känns galet skönt med ett nytt år. Tänker man tillbaka var jag var för ett år sedan så känns det snarare som ett decenium som passerat. Så som man alltid säger - ett nytt år, ett nytt liv en ny Carro!

Nuårsafton i Mae Sot var riktigt lyckat, började kvällen med att ta en fördrink hemma hos en Burmes för att sedan gå vidare till en resaturang och äta nyårsuppé. Tyvärr så hade jag feber och var förkyld, men efter några glas av härlig Thai whisky så var krämporna spårlös försvunna. Tolvslaget firades med champange utanför vår stammisbar. Kvällen avslutades sittande kring bardisken på "Kungs Bar" med alldeles för många drinkar och för mycket fylle snack :-)

Julafton

Blev en riktigt lyckad julafton. På eftermiddagen satt vi alla här påkontoret och gjorde julpyssel - hjärtan, tomtar och en massa glitter. När kontoret haft sin make-over åt vi en burmesisk middag och drack rödvin. Jag och Frida lekte jultomte och alla fick varsin liten present. Sen var det dags för gitarren att komma fram. Alla satt ute på terassen och sjöng julsånger, alltfrån Hejsan Petronella till Små groderna till Holy Night. Helt fantastisk härlig kväll. Bästa julafton jag haft på mpnga år!

Julaftons morgon

Jaha då var det julafton - väldigt märkligt! Jag vet att man varje år säger att man inte har hunnit få en riktig julstämning innan julen är här, men detta år slår nog alla rekord. Till och när jag firade jul i Botswana var det mer julstämning. Men julafton är det. den började med att min underbara vän Agnes ringde mig klockan fem på morgonen och önskade god jul (hon hade inte riktigt koll på tidskillnaden :-)) och nu några timmar senare sitter jag här och funderar på vad man ska hitta på en dag som denna. Ska försöka styra upp lite julpyssel med mina elever och sen funderar jag och Frida på om vi ska försöka oss på att göra knäck, finns inga ugnar här så baka är svårt, men lite julgodis hade ju varit mums! Ikväll tror jag att det ska bli lite fest här på kontoret, men som alltid här nere är det lite svårt att organisera saker så vi får se vad som händer :-)

God jul på er alla! Dagar som dessa får jag allt lite hemlängtan, saknar er alla!

Lucia firande

Igår firade vi lucia här på kontoret- fantastisk rolig kväll. Kvällen inleddes med en mycket vakert luciatåg av mig, Frida och Kristian. (kände mig mer som en grek i en toga ) Sen var det karen mat mat, öl och kvällen toppades med glögg! Runt elva tiden på kvällen kom en buss förbi kontoret och ut kommer merän 20 burmesiska julsångare. Hur mysigt som helst! Det var helt enkelt en väldigt lyckad fest! Idag mår man som man förtjänar, och mina elever ser rätt risiga ut dem med, dem är inte helt vana med alkohol :-)

en hel hög med svenskar här nu

Galet vad tiden rinner iväg, imorgon lucia och snart är det nya året här. 2007 började på ett fantastiskt dåligt sätt så nu när 2008 närmar sig känns det helt klart som att starten på året kommer bli riktigt bra. Halva tiden för tjejerna jag undervisar har nu gått - som alltid trodde man att mycket mer skulle varit gjort. En så länge har undervisningen endast fokuserats på engelska, då det känts ganska lönlöst att stå och prata om jämställdhet om dem inte fatter ett ord av vad jag säger :-) Men nu efter tre månader har deras engelska förbättrats väldigt mycket, så jag hoppas att dem i det nya året kommer klä sig med jämställdhetens glasögon. Öppna världen och se saker på ett helt nytt sätt - så som det var för en själv när man började öppna ögonen för genus.

Två s-studenter kom ner i veckan, en ska stanna i en månad och den andra ska vara här tills jag åker hem. Märkligt att helt plötsligt börja prata svenska här nere igen. Men dem kom med snus, så carro lycklig :-))

Tazaunmonn Festival

Igår var det Tazaunmonn festiva!! Alla tjejerna och jag hoppa in i en bil och begav oss till gränsen mellan Burma och Thailand. Det är en buddistisk festival där man firar fullmånen. Väl framme vid gränsen möttes man av ett hav av folk, tror hela Mae Sot fanns på plats. Eftersom Thai:are också firar festivalen var det lite av en dag av undantag, polisen tittade åt andra hållet och arresternade inga burmeser. Det var helt enkelt fest och alla väldigt glada.

Vägen fram till floden var fullt med försäljare, mat och ett litet Tivoli. Traditionen är att man går ner till floden tänder ett ljus och skickar iväg det ut på floden samtidigt som man ber till Buddha om god hälsa. Det var en väldigt vacker syn med alla ljus flytandes på floden. Vi stod vid floden på Thailands sida och vi kunde titta över till Burma och se lika många burmeser stå på andra sidan floden. Tjejerna va jätte glada över att kunna fira, men samtidigt såg man en stor sorg när dem tittade över till sitt eget land, sitt land dem förlorat, sitt land som dem inte vet nästa gång dem kommer se.

Efter ljussättningen begav vi oss till Tivolit och åkte en liten liten Bergochdalbana, Nyckelpigan på Liseberg framstår som Hangover. Men kul var det - tjejerna var i extas!

Helt enkelt en fantastisk upplevelse!

Brrrr

I natt va den första natten sedan jag kom till Thailand som jag inte hade min fläkt under mitt lilla tält av myggnät på full fräs, vaknade imorse och - ja frös faktiskt lite. Att foket här springer omkring med vinterjackor känns kanske lite väl att ta i - det är ju fortfarande runt 27 grader under dagarna :-) Jag tycker det är riktigt skönt att det inte är stekande hett. Hjärnan har börjat fungera på normal hastighet igen, tidigare kändes det som hela jag smälte bort. Har alltid trott att jag velat bo i ett varmt land, men är nu mer tveksam. Är nog nordbo i själen - behöver mitt årliga höstdepp - huttrande och min stora varma tröja med en kopp te i knät.

Igår va vi ute några NGO:are och firade födelsedag, lycklig då jag lyckades låna en motorcykel så jag slpp oroa mig för hundmaffian. Så helt klart en lyckad kväll.
Nu är det åter till uppsatsskrivandet...

okej att det e lite kyligare... men mössa - behövs verkligen det???

Tur att man gillar åka buss

Blev ett väldigt snabbt besök i Bangkok. Va framme vid sex på morgonen, åkte in till stan och gick till den svenska ambassaden, fyllde i papper och tog ett underbart vackert passfoto.
8 minuter senare va jag på väg tillbaka till bussstationen. Hoppade på första bästa buss tillbaka till Mae Sot. Så senaste dygnet spenderade jag 20 timmar av 24 på en buss - kan man ha roligare. Tur e att buss systemet i Thailand faktiskt är riktigt bra. Väldigt enkelt att hitta rätt buss, och dem avgår en massa gånger varje dag. Man kan välja att åka med 2:a klass buss, 1:a klass eller V.I.P buss. Skillnaden mellan 1:a och 2:a klass är jag lite osäker på, resan ner var det 1:a klass och hem 2:a klass, och tyckte nog att bussen hem var betydligt bättre än den ner till Bangkok. Men ok man fick faktiskt en liten liten muffin på 1:a klass bussen :-).
Glad i alla fall att allt gick bra i Bangkok, jag gick inte vilse och ingen rånade mig i taxin- som jag alltid är väldigt rädd för. Gillar verkligen inte att hoppa in i en bil med en främmande karl - i en stad där man inte har en aning om dem kör rätt väg eller inte.

Passet trasigt

Mitt pass börjar falla sönder, väldigt irriterande! Och efter ha pratat med Agnes så insåg jag att jag måste fixa nytt, kan bli lite svårt att korsa landsgränser annars. Så ikväll får jag sätta mig på bussen till Bangkok, besöka den svenska ambassaden för att fixa nytt. Mina tjejer har work shop den här veckan så det är ett bra tillfälle att åka. E inte ett jätte stort fan av Bangkok, känner mig lite lätt vilsen där - dessutom kostar allt det tre dubbla jämfört med Mae Sot. Men, ser i alla fall i fram emot att slafsa i mig en mäng onyttig snabbmat och inhandla lite nya böckert och filmer.

Annars rullar dagarna på bra här borta, har ganska mycket att göra, har börjat undervisa även på kvällarna, och där i mellan försöker jag jobba på med min uppsats. Den går framåt men inte så mycket mer än det....suck!

Glad nyhet i veckan, en av mina studenters pappa blev frisläppt från fängelset - suttit inne i mer än fyra år - för att ha varit politiskt aktiv!!!

Visa run till Lao

Så va man äntligen tillbaka i Thailand. I onsdags satte jag mig på en buss för att ta mig till Lao, efter tre månader i Thailand måste man lämna landet och ansöka om ett nytt visum. Resan dit var en mardröm - 17 timmar bussresa. Upp och ner genom bergen, på en värre buss efter den andra. Men väl framme i Lao fick jag min belöning - ett svanskt bageri! Semlor, kanelbullar, kokosbollar, bröd...Mums! Tillbringade två härliga dagar i Lao, lite shopping, lite öl och många promenader. Väldigt avslappnat land, och inte alls så mycket turister som i Thailand.

Men känns riktigt skönt att vara tillbaka i Mae Sot, känns som att komma hem. Dessutom så möttes jag av alla mina elever som sa hur mycket dem saknat mig, och mina älskade katter som kom och gosa upp sig hos mig. Härligt att vara tillbaka! Överlycklig Carro med en ost och skink baguette

Tar mig en öl vid floden

Lite ledig

I två veckor har mina tjejer nu Workshops i Mänskliga rättigheter, vilket innebär att jag är ledig från att undervisa. Så nu jäklar ska det bli fart på min uppsats. Min snälla syster skickade ner några metod och teoriböcker (+ en massa godis!!!), så nu har jag lite mer material att arbeta med, så inga mer ursäkter från min sida. Så nu i två dagar har jag läst och läst och läst, så snart är det dags att sätta mig vid datorn och skriva lite... den svåra biten. Men måste erkänna att det har varit riktigt roligt att läsa lite statsvetenskap igen, sätta fart på dem få hjärnceller man har kvar :-)

Tyvärr så verkar jag ha fått tillbaka öroninflammationen, fantastiskt irriterande! Fattar inte var det kommer ifrån, kanske vattnet, kanske dem äckliga små röda myrorna som krypt in i mitt öra. Men motvillig som jag är till att gå till sjukhuset så hoppas jag att det ger med sig...

Kampen är inte över!

Det verkar gå rykten i media om att upproret i Burma nu är över, detta är fel. Att demostrationerna har minskat betyder inte att människor slutat kämpa. Efter juntans bemötande med våld har demostranterna för stunden dragit sig bort från gatorna. Men detta betyder inte att dem gett upp. Nu organiserar sig människorna i Burma, dem planerar för hur nästa steg ska se ut. Vi kommer se stora protester återigen - och det snart. Media har framför allt rapporterat från dem stora städerna i Burma som Rangon och Mandalay, men demostrationern genomförs i många delar av landet, i städer som tidigare inte demostrerat. Detta om något visar att juntan inte lyckats trycka ner sin befolkning i skräck återigen genom våld.

Kampen fortsätter!

Är Burma redan bort glömt?

Demostrationerna har minskat och så har medias uppmärksamhet. Har media redan glömt bort Burma? Läser man dagens nummer i svenska media så får man skrolla långt ner på sidan för att hitta något om Burma. Återigen är "10 bantnings tips", senaste uppdateringen från "Idol" det som toppar svenska nyheter.
När demostrationerna startade i Burma så agerade media som om detta var en stor chock, som om protesterna mot juntan kom från ingenstans. Detta visar ju bara hur ignoranta svensk media har varit gentemot Burma. Att demostrationerna var något stort i Burmas moderna historia är självklart. Men att det var oväntat - visar bara på okunnighet.
Att nyheter från Burma inte kan vara på första sidan hela tiden är förstårligt, men att endast några notiser kommer in med månader i mellan är oförlåtligt.
Demostrationerna i Sverige i stöd för demokratikampen i Burma visar att människor i Sverige bryr sig - dem är intresserade om vad som händer i världen.
Svensk media under lång tid missbrukat sitt ansvar mot sina medborgare, media ska fungera som informanter för sin befolkning. Under lång tid har vi fått information över hur vi ska se ut, vad vi inte ska äta och kändisars senaste upptåg varit. Om det handlat om att man dumförklarat sin befolkning kan endast dem svara på. Men att vi inte skulle köpa lika mycket tidningar om det faktiskt stod nyheter i dem tror jag inte på. Demostrationerna i Sverige visar vilken makt media har, dem rapporterar och vi agerar!

Jag hoppas innerligt att rapporteringen fortsätter så att Burmas befolkning inte blir bortglömd återigen.

Lugnet före stormen?

Igår och än så länge idag har demostrationerna inne i Burma minskat. Här längs gränsen hoppas man innerligt på att folket inte ska ha blivit skrämda och nu slutar demostrera. Men många tror att detta bara är ett temporärt lugn, att man nu samlar krafterna ytterligare. Men eftersom kontakterna via internet nu är mycket dåliga, då kabelledningen klippts av är informationen här mycket knapphändig.

Visade foton från demostrationerna i stöd för Burma från Sverige och dem blev väldigt glada av att se att omvärlden uppmärksammar deras kamp. Dem har under så många år känt sig bortglömda av världen och hoppas nu på att denna internationell press ska ge resultat. Jag hoppas verkligen inte att vi kommer svika dem!