Back from India

Nu är jag tillbaka från två veckor i Delhi. Har varit två väldigt intensiva veckor, minst 4 möten varje dag men olika burmesiska organisationer. Så jag kan lugnt säga att jag lärt mig en hel del om den burmesiska demokrati rörelsen. Träffat så många intressanta och modiga människor. Det bor ca: 2000 burmesiska flyktingar i New Delhi, många flydde efter -88 upproret, men det kommer hela tiden en stadig ström med nya flyktingar varje år. Dem lever mycket svåra sociala villkor, då Indiens kast system gör att burmeserna diskrimineras både på arbetsmarknaden och i det civila samhället.

Vanlig syn i Delhi

Jag deltog i en demonstration mot Shwe gas projektet, där jag fick hålla ett litet tal inför deltagarna. Försökte prata om vikten av att det internationella samfundet måste ta större ansvar och sätta press på millitär juntan i Burma. Och rörande demonstrationen så handlar det främst om att försöka stoppa Kina från att köpa gas från Burma. Shwe gas projektet innebär att dem ska dra en pipeline och exportera ut gas. Juntans sätt att genomföra detta innebär att dem inte tar hänsyn till varken effekterna på miljön eller invånarnas rätt att nyttja sina naturresurser. Idag i Arakan State – där gasen har hittats – har invånarna elektricitet 2 timmar per dygn. Den funna gasen skulle kunna försörja hela Burma i 55år. Men istället så kommer juntan att exportera ut allt och pengarna dem tjänar kommer läggas på att bygga ut militären ytterligare. Hela byar tvångsförflyttas och marken konfiskeras av militären där pipelinen ska dras. Ingen ersättning eller chans till att vägra ges.

Demostrationen i tidningen dagen där på

Carro håller tal

En avkvällarna blev jag hembjuden till en Indisk familj, så jag blev bjuden på traditionell indisk mat – riktigt gott! Under kvällen så kunde jag passa på att fråga ut familjen lite om den indiska kulturen och traditioner. Blev lite pinsamt när dem frågade vad jag tyckte om Delhi, ärlig som man är så skakade jag på huvvet. Delhi är den mest kaotiska stad jag varit med om. Trafiken är bara en enda röra – alla tutar frenetiskt och kör bara på, inga regler och ingen respekt. Efter en tur in till centrala stan så tjöt det i öronen som efter en hårdrocks konsert. Så mycket fattigdom, så smutsigt och så många kor precis överallt!

Har varit en riktigt bra upplevelse den här resan. Både personligt och politiskt.