Helgen spenderade jag på en "internat skola". Här bor 120 barn som inte längre kan vara kvar i Burma. Många var föräldralösa, föräldrar som blivit fängslade av SPDC (militär juntan) andra var för fattiga. Gemensamt hade de viljan att få en utbildning. Utbildningssystemet i Burma är under all kritik, och är man inte barn till generalerna finns det få tillfällen att få utbildning. Så alternativet dem har är att gå över gränsen och få utbildning på liknande skolar som den jag besökte.
Under helgen så gjorde jag och Shelly (tjej som jag träffat här i MaeSot som sponsrar skolan) en massa olika aktiviteter med barnen, de fick rita, göra vänskapsband och en massa lekar. Behöver jag säga hur utmattad jag var när jag kom hem :-)
Villkoren på skolan är mycket svåra, barnen bor i hyddor, lagar mat under öppen eld (ris och chilli varje dag, förutom de dagar de äldre studenterna har varit i djungeln för att hitta grönsaker).
När det var dags att åka därifrån kom en liten tjej med tårarana rinnande fram till mig och tog min hand och sa: "Don´t forget me" Vad kan man säga... här kommer det vita västerlänningar och underhåller barnen för en helg, men vad dem behöver är att få sitt land tillbaka, sina liv och en tryggtillvaro.
Helgen var en fantastisk upplevelse, en helg jag aldrig kommer att glömma.
1 kommentar:
oj, jag förstår att du va trött när du kom "hem" igen. allting sätts i perspektiv kan jag tänka. kramar
Skicka en kommentar