Julafton

Blev en riktigt lyckad julafton. På eftermiddagen satt vi alla här påkontoret och gjorde julpyssel - hjärtan, tomtar och en massa glitter. När kontoret haft sin make-over åt vi en burmesisk middag och drack rödvin. Jag och Frida lekte jultomte och alla fick varsin liten present. Sen var det dags för gitarren att komma fram. Alla satt ute på terassen och sjöng julsånger, alltfrån Hejsan Petronella till Små groderna till Holy Night. Helt fantastisk härlig kväll. Bästa julafton jag haft på mpnga år!

Julaftons morgon

Jaha då var det julafton - väldigt märkligt! Jag vet att man varje år säger att man inte har hunnit få en riktig julstämning innan julen är här, men detta år slår nog alla rekord. Till och när jag firade jul i Botswana var det mer julstämning. Men julafton är det. den började med att min underbara vän Agnes ringde mig klockan fem på morgonen och önskade god jul (hon hade inte riktigt koll på tidskillnaden :-)) och nu några timmar senare sitter jag här och funderar på vad man ska hitta på en dag som denna. Ska försöka styra upp lite julpyssel med mina elever och sen funderar jag och Frida på om vi ska försöka oss på att göra knäck, finns inga ugnar här så baka är svårt, men lite julgodis hade ju varit mums! Ikväll tror jag att det ska bli lite fest här på kontoret, men som alltid här nere är det lite svårt att organisera saker så vi får se vad som händer :-)

God jul på er alla! Dagar som dessa får jag allt lite hemlängtan, saknar er alla!

Lucia firande

Igår firade vi lucia här på kontoret- fantastisk rolig kväll. Kvällen inleddes med en mycket vakert luciatåg av mig, Frida och Kristian. (kände mig mer som en grek i en toga ) Sen var det karen mat mat, öl och kvällen toppades med glögg! Runt elva tiden på kvällen kom en buss förbi kontoret och ut kommer merän 20 burmesiska julsångare. Hur mysigt som helst! Det var helt enkelt en väldigt lyckad fest! Idag mår man som man förtjänar, och mina elever ser rätt risiga ut dem med, dem är inte helt vana med alkohol :-)

en hel hög med svenskar här nu

Galet vad tiden rinner iväg, imorgon lucia och snart är det nya året här. 2007 började på ett fantastiskt dåligt sätt så nu när 2008 närmar sig känns det helt klart som att starten på året kommer bli riktigt bra. Halva tiden för tjejerna jag undervisar har nu gått - som alltid trodde man att mycket mer skulle varit gjort. En så länge har undervisningen endast fokuserats på engelska, då det känts ganska lönlöst att stå och prata om jämställdhet om dem inte fatter ett ord av vad jag säger :-) Men nu efter tre månader har deras engelska förbättrats väldigt mycket, så jag hoppas att dem i det nya året kommer klä sig med jämställdhetens glasögon. Öppna världen och se saker på ett helt nytt sätt - så som det var för en själv när man började öppna ögonen för genus.

Två s-studenter kom ner i veckan, en ska stanna i en månad och den andra ska vara här tills jag åker hem. Märkligt att helt plötsligt börja prata svenska här nere igen. Men dem kom med snus, så carro lycklig :-))

Tazaunmonn Festival

Igår var det Tazaunmonn festiva!! Alla tjejerna och jag hoppa in i en bil och begav oss till gränsen mellan Burma och Thailand. Det är en buddistisk festival där man firar fullmånen. Väl framme vid gränsen möttes man av ett hav av folk, tror hela Mae Sot fanns på plats. Eftersom Thai:are också firar festivalen var det lite av en dag av undantag, polisen tittade åt andra hållet och arresternade inga burmeser. Det var helt enkelt fest och alla väldigt glada.

Vägen fram till floden var fullt med försäljare, mat och ett litet Tivoli. Traditionen är att man går ner till floden tänder ett ljus och skickar iväg det ut på floden samtidigt som man ber till Buddha om god hälsa. Det var en väldigt vacker syn med alla ljus flytandes på floden. Vi stod vid floden på Thailands sida och vi kunde titta över till Burma och se lika många burmeser stå på andra sidan floden. Tjejerna va jätte glada över att kunna fira, men samtidigt såg man en stor sorg när dem tittade över till sitt eget land, sitt land dem förlorat, sitt land som dem inte vet nästa gång dem kommer se.

Efter ljussättningen begav vi oss till Tivolit och åkte en liten liten Bergochdalbana, Nyckelpigan på Liseberg framstår som Hangover. Men kul var det - tjejerna var i extas!

Helt enkelt en fantastisk upplevelse!

Brrrr

I natt va den första natten sedan jag kom till Thailand som jag inte hade min fläkt under mitt lilla tält av myggnät på full fräs, vaknade imorse och - ja frös faktiskt lite. Att foket här springer omkring med vinterjackor känns kanske lite väl att ta i - det är ju fortfarande runt 27 grader under dagarna :-) Jag tycker det är riktigt skönt att det inte är stekande hett. Hjärnan har börjat fungera på normal hastighet igen, tidigare kändes det som hela jag smälte bort. Har alltid trott att jag velat bo i ett varmt land, men är nu mer tveksam. Är nog nordbo i själen - behöver mitt årliga höstdepp - huttrande och min stora varma tröja med en kopp te i knät.

Igår va vi ute några NGO:are och firade födelsedag, lycklig då jag lyckades låna en motorcykel så jag slpp oroa mig för hundmaffian. Så helt klart en lyckad kväll.
Nu är det åter till uppsatsskrivandet...

okej att det e lite kyligare... men mössa - behövs verkligen det???

Tur att man gillar åka buss

Blev ett väldigt snabbt besök i Bangkok. Va framme vid sex på morgonen, åkte in till stan och gick till den svenska ambassaden, fyllde i papper och tog ett underbart vackert passfoto.
8 minuter senare va jag på väg tillbaka till bussstationen. Hoppade på första bästa buss tillbaka till Mae Sot. Så senaste dygnet spenderade jag 20 timmar av 24 på en buss - kan man ha roligare. Tur e att buss systemet i Thailand faktiskt är riktigt bra. Väldigt enkelt att hitta rätt buss, och dem avgår en massa gånger varje dag. Man kan välja att åka med 2:a klass buss, 1:a klass eller V.I.P buss. Skillnaden mellan 1:a och 2:a klass är jag lite osäker på, resan ner var det 1:a klass och hem 2:a klass, och tyckte nog att bussen hem var betydligt bättre än den ner till Bangkok. Men ok man fick faktiskt en liten liten muffin på 1:a klass bussen :-).
Glad i alla fall att allt gick bra i Bangkok, jag gick inte vilse och ingen rånade mig i taxin- som jag alltid är väldigt rädd för. Gillar verkligen inte att hoppa in i en bil med en främmande karl - i en stad där man inte har en aning om dem kör rätt väg eller inte.

Passet trasigt

Mitt pass börjar falla sönder, väldigt irriterande! Och efter ha pratat med Agnes så insåg jag att jag måste fixa nytt, kan bli lite svårt att korsa landsgränser annars. Så ikväll får jag sätta mig på bussen till Bangkok, besöka den svenska ambassaden för att fixa nytt. Mina tjejer har work shop den här veckan så det är ett bra tillfälle att åka. E inte ett jätte stort fan av Bangkok, känner mig lite lätt vilsen där - dessutom kostar allt det tre dubbla jämfört med Mae Sot. Men, ser i alla fall i fram emot att slafsa i mig en mäng onyttig snabbmat och inhandla lite nya böckert och filmer.

Annars rullar dagarna på bra här borta, har ganska mycket att göra, har börjat undervisa även på kvällarna, och där i mellan försöker jag jobba på med min uppsats. Den går framåt men inte så mycket mer än det....suck!

Glad nyhet i veckan, en av mina studenters pappa blev frisläppt från fängelset - suttit inne i mer än fyra år - för att ha varit politiskt aktiv!!!

Visa run till Lao

Så va man äntligen tillbaka i Thailand. I onsdags satte jag mig på en buss för att ta mig till Lao, efter tre månader i Thailand måste man lämna landet och ansöka om ett nytt visum. Resan dit var en mardröm - 17 timmar bussresa. Upp och ner genom bergen, på en värre buss efter den andra. Men väl framme i Lao fick jag min belöning - ett svanskt bageri! Semlor, kanelbullar, kokosbollar, bröd...Mums! Tillbringade två härliga dagar i Lao, lite shopping, lite öl och många promenader. Väldigt avslappnat land, och inte alls så mycket turister som i Thailand.

Men känns riktigt skönt att vara tillbaka i Mae Sot, känns som att komma hem. Dessutom så möttes jag av alla mina elever som sa hur mycket dem saknat mig, och mina älskade katter som kom och gosa upp sig hos mig. Härligt att vara tillbaka! Överlycklig Carro med en ost och skink baguette

Tar mig en öl vid floden

Lite ledig

I två veckor har mina tjejer nu Workshops i Mänskliga rättigheter, vilket innebär att jag är ledig från att undervisa. Så nu jäklar ska det bli fart på min uppsats. Min snälla syster skickade ner några metod och teoriböcker (+ en massa godis!!!), så nu har jag lite mer material att arbeta med, så inga mer ursäkter från min sida. Så nu i två dagar har jag läst och läst och läst, så snart är det dags att sätta mig vid datorn och skriva lite... den svåra biten. Men måste erkänna att det har varit riktigt roligt att läsa lite statsvetenskap igen, sätta fart på dem få hjärnceller man har kvar :-)

Tyvärr så verkar jag ha fått tillbaka öroninflammationen, fantastiskt irriterande! Fattar inte var det kommer ifrån, kanske vattnet, kanske dem äckliga små röda myrorna som krypt in i mitt öra. Men motvillig som jag är till att gå till sjukhuset så hoppas jag att det ger med sig...

Kampen är inte över!

Det verkar gå rykten i media om att upproret i Burma nu är över, detta är fel. Att demostrationerna har minskat betyder inte att människor slutat kämpa. Efter juntans bemötande med våld har demostranterna för stunden dragit sig bort från gatorna. Men detta betyder inte att dem gett upp. Nu organiserar sig människorna i Burma, dem planerar för hur nästa steg ska se ut. Vi kommer se stora protester återigen - och det snart. Media har framför allt rapporterat från dem stora städerna i Burma som Rangon och Mandalay, men demostrationern genomförs i många delar av landet, i städer som tidigare inte demostrerat. Detta om något visar att juntan inte lyckats trycka ner sin befolkning i skräck återigen genom våld.

Kampen fortsätter!

Är Burma redan bort glömt?

Demostrationerna har minskat och så har medias uppmärksamhet. Har media redan glömt bort Burma? Läser man dagens nummer i svenska media så får man skrolla långt ner på sidan för att hitta något om Burma. Återigen är "10 bantnings tips", senaste uppdateringen från "Idol" det som toppar svenska nyheter.
När demostrationerna startade i Burma så agerade media som om detta var en stor chock, som om protesterna mot juntan kom från ingenstans. Detta visar ju bara hur ignoranta svensk media har varit gentemot Burma. Att demostrationerna var något stort i Burmas moderna historia är självklart. Men att det var oväntat - visar bara på okunnighet.
Att nyheter från Burma inte kan vara på första sidan hela tiden är förstårligt, men att endast några notiser kommer in med månader i mellan är oförlåtligt.
Demostrationerna i Sverige i stöd för demokratikampen i Burma visar att människor i Sverige bryr sig - dem är intresserade om vad som händer i världen.
Svensk media under lång tid missbrukat sitt ansvar mot sina medborgare, media ska fungera som informanter för sin befolkning. Under lång tid har vi fått information över hur vi ska se ut, vad vi inte ska äta och kändisars senaste upptåg varit. Om det handlat om att man dumförklarat sin befolkning kan endast dem svara på. Men att vi inte skulle köpa lika mycket tidningar om det faktiskt stod nyheter i dem tror jag inte på. Demostrationerna i Sverige visar vilken makt media har, dem rapporterar och vi agerar!

Jag hoppas innerligt att rapporteringen fortsätter så att Burmas befolkning inte blir bortglömd återigen.

Lugnet före stormen?

Igår och än så länge idag har demostrationerna inne i Burma minskat. Här längs gränsen hoppas man innerligt på att folket inte ska ha blivit skrämda och nu slutar demostrera. Men många tror att detta bara är ett temporärt lugn, att man nu samlar krafterna ytterligare. Men eftersom kontakterna via internet nu är mycket dåliga, då kabelledningen klippts av är informationen här mycket knapphändig.

Visade foton från demostrationerna i stöd för Burma från Sverige och dem blev väldigt glada av att se att omvärlden uppmärksammar deras kamp. Dem har under så många år känt sig bortglömda av världen och hoppas nu på att denna internationell press ska ge resultat. Jag hoppas verkligen inte att vi kommer svika dem!

Det är nu det gäller

Ja så har man gjort sitt första framträdande i live TV - kan lugnt säga att jag var aningen nervös. Men helt tokigt blev det ju faktiskt inte.

Är ju en galet spännande tid just nu, demostrationerna ökar ju för varje dag som går. Men tyvärr så innebär ju även det att risken för att juntan kommer ta till vapen ökar. Personligen så tror jag det bara handlar om dagar nu... Frågan är ju snarare vad som kommer hända sen. Hur kommer omvärlden att reagera, jag hoppas verkligen inte vi vänder Burma ryggen till nu när dem behöver vårat stöd som mest.

Så va det måndag igen

Så börjar min andra vecka som lärare, har nog insett efter den första veckan att jag nog måste ta det lite mer basic, och mina pedagogiska tanlanger måste förbättras en hel del :-) Men träning ger färdighet, hoppas jag...

Helgen har som vanligt varit lugn, städat efter den bajsande och kissande missen, handtvättat och ja tagit det lugnt. Men tror nog att Tor där uppe bråkar med mig, så fort jag tvättat färdigt och hängt upp allt så börjar det ösregna - så kläderna luktar sunk igen och bara att börja om. men men inga jätte problem kanske :-)

Det är ju än väldigt spännande tid just nu då det händer väldigt mycket inne i Burma, första gången på nästan 20 år som liknande aktivitet pågått, så här på kontoret springer folk fram och tillbaka och rapporterar det senaste dem hört. Många känner sig väldigt optimistiska och hoppas på att demostrationerna ska ge förändring. Men bakom all optimism ser man även en stor rädsla för att juntan ska slå tillbaka med vapen åteigen.

Äntligen kommit igång!

Idag startade äntligen Women Intership Program, dvs. det jag kom ner hit för att göra har kommit igång. I morse hade vi en öppningscermoni och på eftermiddagen hade jag min första lektion med eleverna. Tyvärr har inte alla studenter kommit än, då säkerhetsriskerna för att resa genom Burma just nu är ännu högre. Men åtta av studenterna är här, och jag är så glad att äntligen få börja arbeta. Idag lekte vi mest en massa lära-känna-varandra leker, men imorgon börjar allvaret :-)
Så får börja vänja mig vid att bli kallad "teacher" istället för Carro, det är ju en viss skillnad med respekten till lärare här än i Sverige. Mitt enda problem just nu ärhur jag ska hinna med mitt nya moderskap till min söta kattunge - kanske får hon hänga på vid lektionerna :-)

Titta vad jag hittade idag

Idag när jag kom hem från ett besök från marknaden hörde jag ett galet pipande innifrån vårt kontor. På golvet stod en liten kattunge och skrev för allt i livet. Hur den kom in till kontoret har jag ingen aning om, men troligtvis så har dess mamma övergett den. Så nu efter några timmar i hängmattan med den lilla på mitt bröst har den äntligen börjat lugna ner sig, så pass att den spinner och gossar in sig i mitt hår. Han kan inte vara mer än ett par veckor, så imorgon blir det besök hos djuraffär för att hitta lämplig mat, serverade ett rått egg precis, men verkar inte falla honom i smaken. Natten får han spendera med mig.

Ska skriva mera

Fått en hel mängd frågor varför jag inte skrivit oftare. Troligen pga. Demonstrationerna inne i Burma så har vårt Internet har varit nere i nu nästan en vecka, så därav ingen uppdatering, men även inte haft så mycket att skriva. Har tagit det mest lugnt. Mae Sot är ju ingen stad för direkta nöjen. Enkel beskrivning av staden, två huvudgator, ett trafikljus, en acceptabel bar och den lokala marknaden. Så några storstilade nöjen är svårt att ta sig för här. Dessutom så känns det lite som om jag e i husarrest på kvällarna då jag inte vågar mig ut på gatorna. Ni som känner mig vet ju hur rädd jag brukar vara av att gå hem själv på kvällarna, då läskiga gubbar har en förmåga att förfölja mig. Här dock är jag inte särledes rädd för att bli överfallen - det vill säga av människor. I Mae Sot så styr däremot Hundmaffian på nätterna. På dagarna är dem flesta gatuhundarna ganska snälla, men så fort solen går ner samlas dem i grupper och terroriserar och sprider skräck i staden. På min lilla röda cykel så känner jag mig inte allt för kaxig när en blandning av Rotweiler och varulv kommer gläfsandes efter mig. Visserligen fyllt cykelkorgen med en hel hög av stenar, men dessa hjälper tyvärr inte alltid.

Såå söta

En av våra hundar fick valpar när jag var i Indien. 8 st föddes men tyvärr så överlevde bara två tills dess att jag kom hem. Men hur söta e dem inte! Dem verkar inte riktigt tycka om mig, varje gång jag går till dem så morrar dem bara år mig, men skam den som ger sig - kärlek och gos varje dag så ska jag nog vinna deras hjärtan.

Idag har jag flyttat till ett annat hus, jag och två andra tjejer från kontoret ska bo där. Mina elever börjar droppa in nu så det blir för trångt på kontoret. Så slut med lyxen av ett eget

rum :-). Huset ligger typ 20m från kontoret så väldigt nära och bra till jobbet.

Back from India

Nu är jag tillbaka från två veckor i Delhi. Har varit två väldigt intensiva veckor, minst 4 möten varje dag men olika burmesiska organisationer. Så jag kan lugnt säga att jag lärt mig en hel del om den burmesiska demokrati rörelsen. Träffat så många intressanta och modiga människor. Det bor ca: 2000 burmesiska flyktingar i New Delhi, många flydde efter -88 upproret, men det kommer hela tiden en stadig ström med nya flyktingar varje år. Dem lever mycket svåra sociala villkor, då Indiens kast system gör att burmeserna diskrimineras både på arbetsmarknaden och i det civila samhället.

Vanlig syn i Delhi

Jag deltog i en demonstration mot Shwe gas projektet, där jag fick hålla ett litet tal inför deltagarna. Försökte prata om vikten av att det internationella samfundet måste ta större ansvar och sätta press på millitär juntan i Burma. Och rörande demonstrationen så handlar det främst om att försöka stoppa Kina från att köpa gas från Burma. Shwe gas projektet innebär att dem ska dra en pipeline och exportera ut gas. Juntans sätt att genomföra detta innebär att dem inte tar hänsyn till varken effekterna på miljön eller invånarnas rätt att nyttja sina naturresurser. Idag i Arakan State – där gasen har hittats – har invånarna elektricitet 2 timmar per dygn. Den funna gasen skulle kunna försörja hela Burma i 55år. Men istället så kommer juntan att exportera ut allt och pengarna dem tjänar kommer läggas på att bygga ut militären ytterligare. Hela byar tvångsförflyttas och marken konfiskeras av militären där pipelinen ska dras. Ingen ersättning eller chans till att vägra ges.

Demostrationen i tidningen dagen där på

Carro håller tal

En avkvällarna blev jag hembjuden till en Indisk familj, så jag blev bjuden på traditionell indisk mat – riktigt gott! Under kvällen så kunde jag passa på att fråga ut familjen lite om den indiska kulturen och traditioner. Blev lite pinsamt när dem frågade vad jag tyckte om Delhi, ärlig som man är så skakade jag på huvvet. Delhi är den mest kaotiska stad jag varit med om. Trafiken är bara en enda röra – alla tutar frenetiskt och kör bara på, inga regler och ingen respekt. Efter en tur in till centrala stan så tjöt det i öronen som efter en hårdrocks konsert. Så mycket fattigdom, så smutsigt och så många kor precis överallt!

Har varit en riktigt bra upplevelse den här resan. Både personligt och politiskt.

Snart bär det iväg

Har nu tillbringat drygt en vecka i Chiang Mai, tagit det riktigt lugnt och försökt kurera mig från en fantastiskt aggresiv öron inflammation. Så mycket prommenader, mycket böcker och många Thai massager :-)
Under veckans gång har jag nog besökt ett tio tal bokaffärer, dem e så härliga. Hyllor efter hyllor, trånga gångar och bara en massa begagnade böcker från golv till tak. Har spenderat många timmar bläddrandes i böcker allt ifrån Kapitalet till Vatten mellonen. Min jaktlycka har framför allt bestått av små enkla böcker som jag ska använda till undervisning, men en tjock bibel blev det till mig själv - om Yoga.
Så dem senaste morgonar när jag vaknat har jag rullat ut ur sängen, ner på golvet och försökt mig på en massa olika positioner - Ingen vacker syn kan jag meddela. Tydligen ska detta hjälpa en att hitta harmoni... hmmm tveksam... om jag har tur spräcker jag inte alltför många muskler och leder.

Ikväll ska jag hoppa på tåget till Bangkok - en tolv timmars resa (om man har tur, för vad jag förstått så e tågen här ALLTID försenade). Från Bangkok tar jag sedan flyget till Delhi, Indien. Jag kommer spendera två veckor i Delhi, vet inte riktigt vad jag ska göra, men hoppas på många intressanta möten. Lite nervös... men allt ordnar sig.....tillslut.....

Många trappor va det....

Idag gav sig jag, Shelly och Barbra ut på en lite utflykt. Vi åkte ut till en pagoda som tydligen skulle ligga inne i skogen, ute på en klippa. Man kunde dock inte köra upp till klippan som vi trodde utan var tvungen att traska hela vägen upp. 30 grader och 963 trappsteg senare var vi väl uppe på toppen. Behöver jag nämna hur jobbigt det var :-) Glad att jag inte är munk och behöva gå upp för alla dessa trappor varje dag....

Men väl däruppe kunde vi titta ut över den riktigt vackera utsikten, vi kunde blicka ut över Burma och njuta av den totala tystnaden. Inte allt för vanligt med tystnad här i Thailand. Är det inte bilar, moppar, lastbilar som låter så är det hundar, får eller gätter.

En härlig söndag här i Mae Sot....

Jobba, jobba, jobba...

Nu har jag varit här i Mae Sot i drygt två månader. Tiden har verkligen gått så fort. Men antar att det är ett bra tecken på att jag trivs här nere.
Då tjejerna jag ska undervisa ännu inte har kommit sitter jag mest hela dagarna ute på kontorets veranda (som ni ser på bilden) och försöker förbereda undervisningsmaterial. Börjar bli lite frustrerad övar att projektet inte kommit igång ännu som det var sagt, men vad kan man göra :-)

Om några dagar ska jag ta mig till Chiang Mai för att fixa visum till Indien, och sen bär det i väg till Delhi. Lite nervös inför resan faktiskt, vet inte riktigt vad som kommer möta mig där, villkoren för människorna där borta är om ännu sämre. Sen att jag ännu inte vet var jag ska bo och vad jag ska åstadkomma där nere gör mig ju inte direkt mindre nervös :-)
Men va fan - allt ordnar sig alltid till slut....

Min första "Border run"

Idag fick jag göra min första "Border Run", dvs. jag var tvungen att gå över till Burma för att förlänga mitt visum här i Thailand.
Egentligen en alldeldes för enkel process då en bro mellan Thailand och Burma ligger tio minuter utanför stan.

Så imorse traskade jag ner till den lokala marknaden här i Mae Sot och hoppade på en Songtauw (likanande buss) som körde ner till gränsen. Sen var det bara att börja promenera över. Dum som jag var fattade jag inte att man var tvungen att först få en "departure stamp" innan man gick över bron, så när jag väl var på andra sidan sa dem till mig att jag var tvungen att gå tillbaka för att få stämplen och sen komma tillbaka igen för att få stämpel att jag varit i Burma... Suck! men med tanke på hur lite jag rör på mig här nere så var det nog bara bra för mig att få promenera lite till :-)

På kortet ovan kan man se några andra som korsar gränsen (Moi river är det som delar de båda länderna åt), fast på ett lite annorlunda och lite mer olagligt sett - dem paddlar över i en gummiring. Dessa ser man hela tiden, dem paddlar över till Thailand för att sälja sina grönsaker eller droger och sen paddlar dem tillbaka....

CSI i Mae Sot

En vanlig torsdagkväll på vår stammisbar Thaimes så träffade vi en skådisfrån TV-serien CSI. Väldigt otippat att träffa en "kändis" här på den udda platsen Mae Sot. Tydligen var han här med ett filmteam för att göra en dokumentär om Burma. Han skulle åka rungt till de olika flyktinglägrena här runt gränsen till Burma. Genom att en känd person talar om ämnet hoppades han att fler människor kommer uppmärksamma situationen i Burma och hjälpa människorna i deras kamp för demokrati.

Första gången jag kände mig som en gruppie, vi stod med stora flin och glimtande ögon när vi pratade med honom. Men samtidigt tror jag faktiskt att han var ganska imponerade av det arbete vi gjorde här i Mae Sot - så det kanske suddade ut lite av gruppiestämplen.

En helg på ett Bording House

Helgen spenderade jag på en "internat skola". Här bor 120 barn som inte längre kan vara kvar i Burma. Många var föräldralösa, föräldrar som blivit fängslade av SPDC (militär juntan) andra var för fattiga. Gemensamt hade de viljan att få en utbildning. Utbildningssystemet i Burma är under all kritik, och är man inte barn till generalerna finns det få tillfällen att få utbildning. Så alternativet dem har är att gå över gränsen och få utbildning på liknande skolar som den jag besökte.

Under helgen så gjorde jag och Shelly (tjej som jag träffat här i MaeSot som sponsrar skolan) en massa olika aktiviteter med barnen, de fick rita, göra vänskapsband och en massa lekar. Behöver jag säga hur utmattad jag var när jag kom hem :-)

Villkoren på skolan är mycket svåra, barnen bor i hyddor, lagar mat under öppen eld (ris och chilli varje dag, förutom de dagar de äldre studenterna har varit i djungeln för att hitta grönsaker).

När det var dags att åka därifrån kom en liten tjej med tårarana rinnande fram till mig och tog min hand och sa: "Don´t forget me" Vad kan man säga... här kommer det vita västerlänningar och underhåller barnen för en helg, men vad dem behöver är att få sitt land tillbaka, sina liv och en tryggtillvaro.

Helgen var en fantastisk upplevelse, en helg jag aldrig kommer att glömma.

Weekend i Bangkok

Tillbringade helgen i Bangkok, där mötte jag upp min gamla SSK vän Fredrik. Vi möttes upp i Bangkok då vi skulle förbereda en HIV/AIDS workshop som vi ska hålla senare i veckan här i Mae Sot. Trots att vi jobbade stora delar av dagarna så hann vi med lite turist saker. Dels så åkte vi till State Tower, men då jag hade på mig flipflop skor så fick vi inte åka upp till baren som låg högst upp i huset, men dem hade en andra bar för oss lite sämre människor på 54 våningen. Helt galet ställe - lyx upp till öronen. För att få gå ut och kolla på utsikten var man dock tvungen att beställa en alldeles för dyr dring innan. Men måste erkänna, njöt ganska mycket av lyxen :-)

Väl ute så var det helt fantastisk vy!

Kom hem till Mae Sot i morse, och känns riktigt könt att lämna den helt hysteriska staden Bangkok.

Världens bästa syster

Igår kom det ett jätte stort paket till mig, blev jätte glad då det betydde att min dator hade kommit. Inte visste jag vilken skattskista paketet var. I förutom då datorn låg det en extern disk med filmer för 250GB. Men kanske bäst av allt i paketet låg det en jätte stor påse med svenskt lösgodis - säker 3-4kg och Esterlla chips!!!! Hur lycklig var inte jag. Tror bestämt jag har den snällaste systern i hela världen!

Så med en dator igen kommer jag att uppdatera bloggen oftare. Nedan kommer det lite bilder från midsommar firandet här i Maesot.
Frida, Trudie och Jag

Efter ha lekt äta äpple ur hink och leta upp en godis i skål med mjöl

På väg mot Irändsk julafton

Alla elever samlade efter ha fått göra midsommarkransar

Baskilusker i magen

Ja da har man fatt sin forsta magsjuka i Thailand, synd bara att den kom nu nar jag e i Chiang Mai. Har legat deckad i tre dagar och utan att ga in pa detaljer sa har det sprutat lite har och dar ifran. Idag ar forsta dagen jag tagit mig upp ur sangen...

Har trotts allt hunnit med en del turista turista saker, kollat pa en massa vackra tempel traskat genom staden osv. Ratt sa haftig stad, en jatte gammal del, som likt Goteborg har en vallgrav runt sig, och sen den nyare delen. Har akt en del Tuk tuk, dar varje tur kanns som att spela med livet, och kollat in staden.
Har aven varit pa jakt efter en ny dator, men efter snabb overlaggning med datakonsult: ex pojkvan sa insag jag att det nog inte e en sa bra ide att kopa dator har nere - om jag vill kunna skriva svenska pa den!
Sa tills att min snalla syster yster har skickat mig en dator fran Sverige blir det texter har utan vara fina vokaler ( jag vet, jobbigt a lasa)

Oturen fortsätter

Idag fortsatte oturen, skulle åka och lämna tillbaka motorcykeln som jag hyrt en vecka. Bara en liten bit innan jag var framme hör jag bara ett stort BANG! och cykeln slutar rulla... Vad göra.. fick helt enkelt leda cykeln till uthyrningsstället och titta ner med skamsen blick. Tydligen hade hela växellådan gått av - OOPS! Sist jag lämnade tillbaka motorcykel så kom jag även då framledandes och skämdes, den gången hade jag fått punka - stora jäkla spikar i däcket - OOPS!!

I morgon ska jag; Frida och Kristian åka till Chiang Mai, hoppas lyckan vänder...

Rånad!!!

Vaknade imorse och märkte att min dator va borta! Någon har alltså gått in i mitt rum när jag låg och sov och helt kallt snott min laptop. Förutom datorn snodde dem också min backpacker ryggsäck, men tydligen ville de inte ha mina strumpor eller svensk snaps för detta hade de plockat ut ur väskan och lagt fint utanför mitt fönster. Men det svenska godiset ville dem minsan ha! Jag har gått och hållt mig och hållt mig från att inte äta godiset redan nu, å va får man för det! Skulle ha tryckt i mig alla Ahlgrens bilar medan jag kunde.

Inte bara det att min älskade dator är borta, med allt den innehöll, foton, material, minnen, musik etc. så känns det jäkligt obehagligt att någon bara kunde gå in på mitt rum utan att jag vaknade. Å där ska jag gå och lägga mig ikväll. Känns inte helt roligt.

Men som en vän Shelly här nere hela tiden säger: "Everything happens for a reason" , får helt enkelt vänta och se varför detta hände mig.

Ett litet substitut

Saknar mina älsklingar där hemma!

Så va det helg igen!

Nu har jag spenderat min första hela vecka i Mae Sot, har börjat känna mig ganska hemma här nu. Börjar lära mig hitta runtomkring, den värst nojjan för alla djur har lagt sig en anning och stå toaletterna är helt okej. Har varit en lugn vecka för mig, då jag bara har försökt anpassa mig till allt och helt enlkelt landa och förstå att jag verkligen är här. Nästa vecka så kommer jag börja undervisa, dels på kontoret och dels på en annan skola här för burmesiska ungdomar.

Igår var jag och Frida och två från komtoret ute och åt på den helt underbara nattmarknaden. Helt underbar mat.

Vilka elever!

Idag följde jag med Frida och tittade på när hon undervisade en av sina klasser. När jag gick därifrån kändes det som om jag knappt kan vänta tills jag själv ska börja undervisa. Eleverna var så underbara. Jagj kunde riktigt se glöden i deras ögon, törsten efter kunskap och nyfikenheten på världen. Alla hade de stora drömmar om att växa upp och bli kämpar för demokratirörelsen i Burma, läkare eller själva bli lärare. Helt underbart att se. Livsglädjen lyste starkt, imponerande.

Polisen hjälper alltid till??!

Idag var vi på ett seminarium som handlade om det demokratiska valet i Burma 1990, idag är det 17 år sedan det ägde rum. Trots att folket valde en demokratisk regering med Aung San Suu Kyi's parti (NLD) vilka fick över 80% av rösterna ogiltig förklarde juntan valet och sa att det endast var till för att sammansätta en arbetsgrupp för utformningen av en ny konstitution.

Efter mötet och det var dags att åka hem blev vi alla tvugna att stanna kvar inne i huset då polisen hade fått nys om sammankomsten. Den thailändska polisen är mycket korrupt och endast genom mutur kan burmeserna stanna kvar i landet. Jag tror att alla kom hem säkra men jag kan endast föreställa mig deras frustration över polisens agerande. Betalar de inte, skickas de över gränsen.

Senare när jag och Frida satt och åt lunch åkte det förbi en lastbil med galler på sidorna, innanför satt det säkert ett tjuotal burmeser som blivt arresterade och var nu på väg att bli dumpade någonstans i den burmesiska djungeln. Mae Sot är något av en fristad för demokratikämpar, att de thailändska myndigheterna inte kan ha lite överseende med detta är mycket svårt att förstå. Men framför allt är det motbjudande hur polisen utnuttjar burmesernas situation och utkräver mutor.

Då va man här

Är nu inne på min tredje dag i Mae Sot, och allt här är vad jag hade förväntat mig och samtidigt inte alls. Situationen i Mae Sot är dubbelsidig. Å ena sidan är det en stor thailänsk stad som vilken annan som helst med liv, rörelse, underbar mat och frukt. Men samtidigt så har staden en helt annan sida. Staden gränsar till Burma, igår gick jag en promenad längs floden som delar dessa länder åt och synen man möts av är något helt annat än det i Thailand. Fattigdomen är total. Under bron som är länken mellan länderna lever och bor det människor, ett ingenmansland, varken Thailand eller Burma. Uppenbarligen så tycker dessa människor att det alternativet är bättre än att bo inne i Burma där juntan styr med sin järnhand.

Alla dessa sprutor

Om mindre än två veckor kommer jag att vara på plats i Mae Sot, känns overkligt. Jag försöker förbereda mig och visualisera hur det kommer vara där borta, men egentligen har jag nog ingen aning.

Just nu försöker jag fixa allt det praktiska, idag ska jag för andra gången gå och vacciner mig, känner mig som en voodoo-docka - helt fantastiskt många sprutor man måste ta. Tanken slog mig sist jag satt på läkarmottagningen och väntade på mina sprutor - sjukvården i Burma är mycket dåligt utvecklad och juntan lägger endast in någon procent av landets intäkter på sjukvård åt befolkningen. Dessa människor måste möta alla sjukdommar som jag nu här sitter och vaccinera mig mot på helt andra villkor. Jag åker ner och vet att om jag skulle bli sjuk så kan jag alltid vända mig till ett sjukhus och få den vård jag behöver, men alldeles för många människor där nere har varken tillgången eller tillräckligt med pengar för att kunna få en adekvat sjukvård...