Är Burma redan bort glömt?

Demostrationerna har minskat och så har medias uppmärksamhet. Har media redan glömt bort Burma? Läser man dagens nummer i svenska media så får man skrolla långt ner på sidan för att hitta något om Burma. Återigen är "10 bantnings tips", senaste uppdateringen från "Idol" det som toppar svenska nyheter.
När demostrationerna startade i Burma så agerade media som om detta var en stor chock, som om protesterna mot juntan kom från ingenstans. Detta visar ju bara hur ignoranta svensk media har varit gentemot Burma. Att demostrationerna var något stort i Burmas moderna historia är självklart. Men att det var oväntat - visar bara på okunnighet.
Att nyheter från Burma inte kan vara på första sidan hela tiden är förstårligt, men att endast några notiser kommer in med månader i mellan är oförlåtligt.
Demostrationerna i Sverige i stöd för demokratikampen i Burma visar att människor i Sverige bryr sig - dem är intresserade om vad som händer i världen.
Svensk media under lång tid missbrukat sitt ansvar mot sina medborgare, media ska fungera som informanter för sin befolkning. Under lång tid har vi fått information över hur vi ska se ut, vad vi inte ska äta och kändisars senaste upptåg varit. Om det handlat om att man dumförklarat sin befolkning kan endast dem svara på. Men att vi inte skulle köpa lika mycket tidningar om det faktiskt stod nyheter i dem tror jag inte på. Demostrationerna i Sverige visar vilken makt media har, dem rapporterar och vi agerar!

Jag hoppas innerligt att rapporteringen fortsätter så att Burmas befolkning inte blir bortglömd återigen.

Lugnet före stormen?

Igår och än så länge idag har demostrationerna inne i Burma minskat. Här längs gränsen hoppas man innerligt på att folket inte ska ha blivit skrämda och nu slutar demostrera. Men många tror att detta bara är ett temporärt lugn, att man nu samlar krafterna ytterligare. Men eftersom kontakterna via internet nu är mycket dåliga, då kabelledningen klippts av är informationen här mycket knapphändig.

Visade foton från demostrationerna i stöd för Burma från Sverige och dem blev väldigt glada av att se att omvärlden uppmärksammar deras kamp. Dem har under så många år känt sig bortglömda av världen och hoppas nu på att denna internationell press ska ge resultat. Jag hoppas verkligen inte att vi kommer svika dem!

Det är nu det gäller

Ja så har man gjort sitt första framträdande i live TV - kan lugnt säga att jag var aningen nervös. Men helt tokigt blev det ju faktiskt inte.

Är ju en galet spännande tid just nu, demostrationerna ökar ju för varje dag som går. Men tyvärr så innebär ju även det att risken för att juntan kommer ta till vapen ökar. Personligen så tror jag det bara handlar om dagar nu... Frågan är ju snarare vad som kommer hända sen. Hur kommer omvärlden att reagera, jag hoppas verkligen inte vi vänder Burma ryggen till nu när dem behöver vårat stöd som mest.

Så va det måndag igen

Så börjar min andra vecka som lärare, har nog insett efter den första veckan att jag nog måste ta det lite mer basic, och mina pedagogiska tanlanger måste förbättras en hel del :-) Men träning ger färdighet, hoppas jag...

Helgen har som vanligt varit lugn, städat efter den bajsande och kissande missen, handtvättat och ja tagit det lugnt. Men tror nog att Tor där uppe bråkar med mig, så fort jag tvättat färdigt och hängt upp allt så börjar det ösregna - så kläderna luktar sunk igen och bara att börja om. men men inga jätte problem kanske :-)

Det är ju än väldigt spännande tid just nu då det händer väldigt mycket inne i Burma, första gången på nästan 20 år som liknande aktivitet pågått, så här på kontoret springer folk fram och tillbaka och rapporterar det senaste dem hört. Många känner sig väldigt optimistiska och hoppas på att demostrationerna ska ge förändring. Men bakom all optimism ser man även en stor rädsla för att juntan ska slå tillbaka med vapen åteigen.

Äntligen kommit igång!

Idag startade äntligen Women Intership Program, dvs. det jag kom ner hit för att göra har kommit igång. I morse hade vi en öppningscermoni och på eftermiddagen hade jag min första lektion med eleverna. Tyvärr har inte alla studenter kommit än, då säkerhetsriskerna för att resa genom Burma just nu är ännu högre. Men åtta av studenterna är här, och jag är så glad att äntligen få börja arbeta. Idag lekte vi mest en massa lära-känna-varandra leker, men imorgon börjar allvaret :-)
Så får börja vänja mig vid att bli kallad "teacher" istället för Carro, det är ju en viss skillnad med respekten till lärare här än i Sverige. Mitt enda problem just nu ärhur jag ska hinna med mitt nya moderskap till min söta kattunge - kanske får hon hänga på vid lektionerna :-)

Titta vad jag hittade idag

Idag när jag kom hem från ett besök från marknaden hörde jag ett galet pipande innifrån vårt kontor. På golvet stod en liten kattunge och skrev för allt i livet. Hur den kom in till kontoret har jag ingen aning om, men troligtvis så har dess mamma övergett den. Så nu efter några timmar i hängmattan med den lilla på mitt bröst har den äntligen börjat lugna ner sig, så pass att den spinner och gossar in sig i mitt hår. Han kan inte vara mer än ett par veckor, så imorgon blir det besök hos djuraffär för att hitta lämplig mat, serverade ett rått egg precis, men verkar inte falla honom i smaken. Natten får han spendera med mig.

Ska skriva mera

Fått en hel mängd frågor varför jag inte skrivit oftare. Troligen pga. Demonstrationerna inne i Burma så har vårt Internet har varit nere i nu nästan en vecka, så därav ingen uppdatering, men även inte haft så mycket att skriva. Har tagit det mest lugnt. Mae Sot är ju ingen stad för direkta nöjen. Enkel beskrivning av staden, två huvudgator, ett trafikljus, en acceptabel bar och den lokala marknaden. Så några storstilade nöjen är svårt att ta sig för här. Dessutom så känns det lite som om jag e i husarrest på kvällarna då jag inte vågar mig ut på gatorna. Ni som känner mig vet ju hur rädd jag brukar vara av att gå hem själv på kvällarna, då läskiga gubbar har en förmåga att förfölja mig. Här dock är jag inte särledes rädd för att bli överfallen - det vill säga av människor. I Mae Sot så styr däremot Hundmaffian på nätterna. På dagarna är dem flesta gatuhundarna ganska snälla, men så fort solen går ner samlas dem i grupper och terroriserar och sprider skräck i staden. På min lilla röda cykel så känner jag mig inte allt för kaxig när en blandning av Rotweiler och varulv kommer gläfsandes efter mig. Visserligen fyllt cykelkorgen med en hel hög av stenar, men dessa hjälper tyvärr inte alltid.