söndag 23 mars 2008

Avslutning med tjejerna och Ko Samui


Min vy från Bungalow

Den 19 mars hade vi avslutningscermonin för Women Internship Programme, dvs. avslutning för mina underbara elever. Det var en väldigt känsloladdad dag, då jag både kände enorm glädje och stolthet över tjejerna, men samtidigt en väldigt sorglig dag då jag senare på kvällen skulle lämna Mae Sot. Det var en fin cermoni, flera av dem stora Burmesiska ledarna var där och gav hederstal till tjejerna. Själv försökte jag hålla ett kort tal, men hur mycket som kunde höras mellan mitt bölande är jag osäker på. På kvällen begav vi oss ut på restaurang för att fira och ta farväl.

Klockan nio samma kväll satte sig jag och Petrol på bussen till Bangkok, för att sedan hoppa på flyget till Ko Samui. Resan gick faktiskt bättre än förväntat, hon gav endast ifrån sig några enstaka misserabla mjaaauu. Väl framme på ön så har jag nu flyttat in i en liten bungalow, mina dagar skall spenderas för att skriva klart uppsatsen, men med dem vita stränderna så nära måste man ju faktiskt ta sig några dopp om dagen :-) så arbetsklimatet för mitt skrivande kunde ju varit sämre :-).

fredag 14 mars 2008

Mae La Camp

Påväg till Mae La Camp

Igår åkte vi till Mae La flyktingläger, det ligger 5 mil från Mae Sot. Resan skulle ha startat 6:30 men då vår bil bar tvungen att användas för någon KNU nödsituation, så vid 11 tiden äntligen hoppade vi på flaket på bilarna och åkte iväg.
När vi väl hade kommit fram så fick vi nyheten att vi västerlänningar inte kunde röra oss inne i lägret, så vi fick helt enkelt sitta i husarrest i 5 timmar medan tjejerna gick omkring i lägret. Smugglade med en av tjejerna min kamera, men dem blev stoppade av Thai polisen och dem raderade alla bilderna från lägret, då det fanns foton på mig på kameran så frågade dem vart jag var, men smarta som mina elever är sa dem att jag var i Mae Sot. Anledningen till thai polisens rädsla för västerlänningar är att dem är rädda att vi ska se hur dåligt dem behandlar burmeserna i lägret. Nu bor det ca 50 000 burmeser i lägret, men det är byggt för 35 000, så lägret är väldigt överbefolkat. Människorna där bor väldigt trångt, få knapphändig mat och väldigt smutsigt. Även om jag knappt fick se något av lägret så var det definitivt en intressant upplevelse!

måndag 10 mars 2008

Den sämsta bloggaren


Jo ni få nära och kära som kollar in min blogg lite då och då - sorry, jag är en värdelös bloggare nu var det en månad sedan jag skrev något sist.

Här i Mae Sot börjar jag nu känna mig sorgsen, snart är det dags att ta avsked av alla underbara människor jag har träffat här. En väldigt märklig känsla att min resa närmar sig slutet, under hela vistelsen här har det känts som det är lång tid kvar innan man ska hem igen, och nu så är tiden snart inne. Idag är det min sista måndag som jag undervisar. Mitt liv här har blivit till vardag och att inte vakna upp på min matta, ta en bucket shower och klä på sig thai byxor och bege mig till kontoret känns väldigt märkligt och sorgligt. Hatar avsked och jag fasar för för dagen då jag måste ta farväl av mina underbara elever. Men vi har redan gjort en deal, vi har lovat att inte säga hej då, utan "vi ses". För även om jag inte vet när så är jag säker på att komma hit igen.


Nästa onsdag ska jag och kissen sätta oss på bussen till Bangkok och sen flyger vi till Ko Samui för att ha två veckors beach semester (skriva klart uppsatsen) och sedan tillbax till Bangkok för en vecka och sedan blir det flyget hem... Som sagt känns det sorgligt att lämna Mae Sot men ser i fram emot att komma till stranden och för första gången på ett år verklig njuta av solen.

onsdag 6 februari 2008

ormbett, visa run och en jäkla massa mat

Hur lycklig blev man inte när man hittade semlor i Laos

Varit en hektisk vecka, förra söndagen bagav jag och Frida av oss till Chiang Mai. Kvällen innan vi skulle åka och jag skulle hämta min lilla kisse som var ute och sprang i buskarna blev jag biten av en orm jävel. Eftersom man befinner sig där man är, har man ju ingen aning om ormen är giftig eller ej, så det var bara att åka iväg till sjukhuset. Efter en vag beskrivning från mig av ormen beslutades det att den nog inte var giftig :-) Spruta och medicin och sen blev man hemskickad. Men eftersom jag sitter här idag så överlevde jag uppenbarligen!

Morgonen efter åkte vi i alla fall till Chiang Mai, den egentliga anledningen var att hämta mitt nya pass men efter att det var avklarat spenderades den mesta tiden åt shopping, bar rundor och ett besök hos frisören.

På tisdag kväll satte vi oss på bussen för att ta oss till Lao för ett nytt visa. 16 timmar senare var vi framme i Vietiene, Laos huvudstad. Var ju där tidigare i år, så det var ett kärt återbesök. Att det är en huvudstad märks verkligen inte, väldigt liten och lugn stad. Men framförallt finns det en hel uppsjö av västerlänska restauranger. Så dagarna i Laos bestod väldigt mycket av mat och deras fantastiskt goda öl.
Efter en 27 timmars bussresa anlände vi tillbaka i Mae Sot - alltid lika skönt att komma hem!


Carro i sin nya frilla blickar ut över Chiang Mai

Frida och jag på en fantastisk Italiensk restaurang i Laos

tisdag 15 januari 2008

Fan va livet känns bra

Då var det en ny underbar tisdagsborgon här i Mae Sot, just nu känns allt så jäkla bra här nere, undervisningen är super rolig då jag nu två timmar om dagen undervisar i jämställdhet/ sex och relationer. I fredags hade vi kondom träning, med 12 inhandlade bananer och en kasse med kondomer var det bara att sätta igång att trä på. Dåvi ganska "naturligt" kom in på sex tillbringades resten av lektionen till att tjejerna fick ställa frågor och jag försökte svara utan att se alltför generad ut. För en tjej att ha sex innan man gifter sig är ett stort tabu, så information om sex är väldigt begränsad. Tjejerna är helt underbara, ställer så öppna och raka frågor och man kan se deras nyfikenhet i ögonen.

Idag ska vi se på filmen "Boys don´t cry", en sann berättelse om en tjej som är transgender. Ska bli väldigt spännande att se deras reaktioner och deras åsikter om filmen. Lite radikal kanske, men jag är inte mycket för att springa kring het gröt - bättre att ta det öppet och klart från början.


Uppsatsskrivandet går framåt, gjort min första intervju så nu rullar det på riktigt bra. Med lite flit så kommer jag nog (kors i taket) bli klar med uppsatsen innan det är dags för hemfärd.

Livet är helt enkelt jäkligt bra just nu!

Min lilla älskling som defintift lyser upp mina dagar här

söndag 13 januari 2008

En degig helg

Denna helgen har inte mycket vettigt blivit gjort - under fredagskvällen slank en hel del Pinacolada ner och under lördagen fick jag betala priset. Frida och jag upptäckte en video affär där dem faktiskt hyr ut filmer som inte är dubbade till Thai, så med fem filmer i väskan, chips, cola och choklad kröp vi in i mitt rum och degade hela dagen och kvällen framför filmerna. Kvällen toppades med en hamburgare på vår kära "Canadian Daves" för att sedan åka hem till mig och titta på ytterligare en film. Söndagsmorgonen började med en härlig frukost även den hos "canadian Dave", vilken serverar fantastiskt goda bagels. Pricet jag får betala nu efter denna frossans helg är en fantastiskt öm mage. Allt fett och bröd satte magen i chock då den under 8 månader i stort sett endast fått ris.

Idag när jag vaknade så insåg jag att det nu är ganska exakt tre månader kvar tills jag kommer hem till Sverige igen. Tidigare har jag haft lite hemlängtan men nu när det känns nära så börjar tankarna redan vandra om vart nästa resemål kan bli :-) Varför ska man vara i Sverige när hela världen ligger framför än!

onsdag 2 januari 2008

Nyår!


Så va det nya året framme, måste säga att det känns galet skönt med ett nytt år. Tänker man tillbaka var jag var för ett år sedan så känns det snarare som ett decenium som passerat. Så som man alltid säger - ett nytt år, ett nytt liv en ny Carro!

Nuårsafton i Mae Sot var riktigt lyckat, började kvällen med att ta en fördrink hemma hos en Burmes för att sedan gå vidare till en resaturang och äta nyårsuppé. Tyvärr så hade jag feber och var förkyld, men efter några glas av härlig Thai whisky så var krämporna spårlös försvunna. Tolvslaget firades med champange utanför vår stammisbar. Kvällen avslutades sittande kring bardisken på "Kungs Bar" med alldeles för många drinkar och för mycket fylle snack :-)